Though.

Tyvärr. Ibland måste man bryta band.
År 2008 väntar och för min egen skull så ska jag se till att det året blir bättre än detta, även om det här året har varit bra på många sätt.
Men, jag måste bryta de destruktiva relationer jag har haft/har kvar. Det gör ont, men det är behövligt. Jag kan inte leva i relationer där det är svek som tar över. Svek och sorg och känslan av maktlöshet över att se sin vän gå förlorad. Det är försent att göra någonting, i allafall just nu. Det är möjligt att det finns en framtid någonstans, men inte här, inte nu. Även om du får stimulans av vår numera avtagna relation så får inte jag det. Jag blir ledsen när jag ser att ingenting jag har försökt med har lyckats, ingenting har gått ut. Att se sig själv stå på samma jävla plats varje gång man har varit ute tillsammans och samma sak händer. För det gör det, jag är ledsen. Du påstår att du har förändrats så otrolig mycket. Kanske säger du det för att du tror att jag ska bli glad. Först blev jag glad, sen blev jag sviken. Jag står inte ut med att du sårar mig gång på gång och framförallt att du inte gör någonting åt din egen situation. Det är nog kört. Och det måste båda vi inse. Jag kommer alltid att älska dig, men jag kanske inte alltid står ut? Jag kanske inte orkar vara personen som litar på dig längre. Det måste du tyvärr förstå.

Välkommen 2008, hejdå till alla som har svikit, till alla som jag har lagt så otroligt mycket energi på. Ajöss.