Though.

Denna glädje kring jul är något som länge konfunderat mig. Vad är den perfekta julen för mig?
Min lillasyster är 7 år, för henne är julen allt. Precis som den var för mig i hennes ålder. När jag var liten ville jag ha en stor tillställning med många människor och att vi skulle vara ute på landet hos mormor och Ahmed och bara ha det mysigt. Så var det oftast. Nu när jag är äldre och ser alla små snedsteg som kan ske under en julafton tycker jag mest att själva dagen är stressande. Så många förväntningar och önskningar som förväntas.

I media ser vi en bild om hur vår jul ska se ut. I både triss och aladdin reklam ser vi leende gamla mormor leka med de stojfria barnen med tindrande ögon. Hur ska vi göra för att våra barn ska tindra och hur gamla mormor inte ska få hjärtattack av allt som ska ordnas. För det är så. Barnens eviga längtan på jul är inte ofta så pass lugn och sansad som i Tv och mormor är van att laga all mat, varför skulle hon då acceptera en plats i fåtöljen framför den eldade spisen - hur många har braskaminer installerade i sina lägenheter, förövrigt?
Jag tror att var familj måste tänka efter vad som är bra för dem och hur de vill ha det. Den här julen ska vi fira hos mormor och Ahmed istan eftersom både jag och Andreas jobbar på julafton. Vår familj ska ta med oss lite mat och givetvis ska mormor få laga det hon tycker om. Lagom till när jag dyker upp kommer tomten och lillan kan i lugn och ro njuta av sina nya julklappar. Då är det julefrid. När paketen är öppnade och risgrynsgröten kokande på spisen. Hela dagen innan handlar om matlagning, stress, resa och förmodligen ett väldigt förväntasfullt barn som blir desperat i sin väntan på jultomten.

Själv tycker jag att det känns bra att jobba på jul, det känns som att jag kan hjälpa till samt att jag kan förgylla många ensammas julafton. Och dessutom jobbar ju Johanna.
God jul på er och låt er inte av Disneys förtrollade jul.