Ex-kärlek / nyförälskelse
Tänk att vara den kvinnan som det inte fungerade med, som han aldrig lovade evig kärlek eller födde ett kärleksbarn.
Tanken på vad vissa människor får utstå (väldigt många, det är en del av livet, tyvärr), gör att jag får ont i hjärtat. Jag vet hur det är att bli lämnad. Det är det svåraste jag någonsin har gått igenom, men jag överlevde. Men i själva smärtan kändes det som att livet flög förbi mig utan riktning. Att minnena är allt man har kvar. Det är väldigt svårt att ha framtidsutsikter, att överhuvudtaget se en enda möjlig utväg. Tänk då, denna känsla men tusentals gånger värre när kvinnan/tjejen i sig får reda på att vederbörande redan ska skaffa barn/gifta sig med sin nya. En sådan nyhet skulle vara fruktansvärd. Någon annans glädje är någon annans mardröm eller för den delen död. Känslan, eller intet skrämmer mig. Jag vet som sagt hur det är att bli lämnad, men inte övergiven, bortvald och framförallt kompletterad med någon som får mer än vad man själv någonsin blivit erbjuden. Det måste göra ont. Finns det någon annan känsla än självförakt, sågad självkänsla, fråga sig själv, vad blev fel?
Dagligen blir tjejer och killar lämnade av sina respektive, antingen är det ett gemensamt beslut eller bara ett definitivt slut. Varje dag är det människor där ute som från en sekund till en annan är ensamma, ensamma med sitt liv, ensamma med sin egen ångest, och framförallt ensamma och utelämnade.
Därför alla tjejer (för jag tror nog att det rör er mest) låt inte ert förhållande ta över ert liv. Se till att ha egen tid, ha egna intressen och framförallt ha egna vänner. Det kommer ni behöva om det nu blir så, från en sekund till en annan, att ni är där ensamma.
Jag behövde det när Robban gjorde slut, definitivt. Jag behövde mina vänner, och relationerna där är starkare än någonsin. Alla relationer kan ta slut, men de till vännerna har ofta en logisk anledning och beror inte på att känslorna slocknat. För har känslorna slocknat går det inte att tända dem igen.
PUSSHEJ.
Tanken på vad vissa människor får utstå (väldigt många, det är en del av livet, tyvärr), gör att jag får ont i hjärtat. Jag vet hur det är att bli lämnad. Det är det svåraste jag någonsin har gått igenom, men jag överlevde. Men i själva smärtan kändes det som att livet flög förbi mig utan riktning. Att minnena är allt man har kvar. Det är väldigt svårt att ha framtidsutsikter, att överhuvudtaget se en enda möjlig utväg. Tänk då, denna känsla men tusentals gånger värre när kvinnan/tjejen i sig får reda på att vederbörande redan ska skaffa barn/gifta sig med sin nya. En sådan nyhet skulle vara fruktansvärd. Någon annans glädje är någon annans mardröm eller för den delen död. Känslan, eller intet skrämmer mig. Jag vet som sagt hur det är att bli lämnad, men inte övergiven, bortvald och framförallt kompletterad med någon som får mer än vad man själv någonsin blivit erbjuden. Det måste göra ont. Finns det någon annan känsla än självförakt, sågad självkänsla, fråga sig själv, vad blev fel?
Dagligen blir tjejer och killar lämnade av sina respektive, antingen är det ett gemensamt beslut eller bara ett definitivt slut. Varje dag är det människor där ute som från en sekund till en annan är ensamma, ensamma med sitt liv, ensamma med sin egen ångest, och framförallt ensamma och utelämnade.
Därför alla tjejer (för jag tror nog att det rör er mest) låt inte ert förhållande ta över ert liv. Se till att ha egen tid, ha egna intressen och framförallt ha egna vänner. Det kommer ni behöva om det nu blir så, från en sekund till en annan, att ni är där ensamma.
Jag behövde det när Robban gjorde slut, definitivt. Jag behövde mina vänner, och relationerna där är starkare än någonsin. Alla relationer kan ta slut, men de till vännerna har ofta en logisk anledning och beror inte på att känslorna slocknat. För har känslorna slocknat går det inte att tända dem igen.
PUSSHEJ.
Varför ens bry sig?
Trackback
