Varför har jag det så svårt?
Jag har svårt för många saker. Eller svårt och svårt, jag har problem med vissa saker. Dessa saker är vissa typer av människor som liksom. Hmm.
Iaf, jag tycker det har varit en rätt jobbig dag på jobbet idag. Det finns en person som jag på många sätt tycker om, det är därför det blir ett problem. För det känns inte som att den personen tycker om mig. Vederbörande är rätt stark i sina åsikter och är väldigt rolig och det känns bara klumpigt varje gång jag försöker ha en dialog. Och nej, det är inte kärlek jag snackar om, bara om min tendens att försöka bli accepterad och respekterad. Egentligen rör det här problemet inte endast den här personen. Det rör många personer. Alla personer som jag försöker vara någon inför (jag vet att man inte ska vara någon) men hon på en arbetsplats är det viktigt börjar typ hata mig. Jag blir liksom försiktig och rädd när jag ska möta människor som jag vet har starka åsikter. De här människorna är de enda som kan trycka ner mig. Det börjar med fjortisbrudarna i 7:an och slutar med en person som jag egentligen inte har så mycket att göra med på min arbetsplats?
Det handlar helt enkelt om att jag blir otroligt osäker i sammanhang där jag ska konversera eller diskutera saker med någon som jag vet har makt/kontroll över något i mitt liv. Det här verkar kanske inte så konstigt, men borde jag inte kunna diskutera/konversera på ett personligt plan med personerna utan att känna mig osäker?
När jag möter dessa personer vill jag helst gömma mig. Jag vet inte, men det finns någonting hos vissa personer som får mig att falla pladask i självförtroendeträsket utan att de ens gör någonting?
Vad tror ni, kan det här ha med min dåliga självkänsla att göra, att jag tror att jag ska säga/göra något dumt och på så vis bli hatad eller att jorden ska gå under?
Iaf, jag tycker det har varit en rätt jobbig dag på jobbet idag. Det finns en person som jag på många sätt tycker om, det är därför det blir ett problem. För det känns inte som att den personen tycker om mig. Vederbörande är rätt stark i sina åsikter och är väldigt rolig och det känns bara klumpigt varje gång jag försöker ha en dialog. Och nej, det är inte kärlek jag snackar om, bara om min tendens att försöka bli accepterad och respekterad. Egentligen rör det här problemet inte endast den här personen. Det rör många personer. Alla personer som jag försöker vara någon inför (jag vet att man inte ska vara någon) men hon på en arbetsplats är det viktigt börjar typ hata mig. Jag blir liksom försiktig och rädd när jag ska möta människor som jag vet har starka åsikter. De här människorna är de enda som kan trycka ner mig. Det börjar med fjortisbrudarna i 7:an och slutar med en person som jag egentligen inte har så mycket att göra med på min arbetsplats?
Det handlar helt enkelt om att jag blir otroligt osäker i sammanhang där jag ska konversera eller diskutera saker med någon som jag vet har makt/kontroll över något i mitt liv. Det här verkar kanske inte så konstigt, men borde jag inte kunna diskutera/konversera på ett personligt plan med personerna utan att känna mig osäker?
När jag möter dessa personer vill jag helst gömma mig. Jag vet inte, men det finns någonting hos vissa personer som får mig att falla pladask i självförtroendeträsket utan att de ens gör någonting?
Vad tror ni, kan det här ha med min dåliga självkänsla att göra, att jag tror att jag ska säga/göra något dumt och på så vis bli hatad eller att jorden ska gå under?
Varför ens bry sig?
Trackback
