Jag är en sadist
Jag är verkligen det. Eller jag blir det. Människor som beter sig som offer och vill att man ska tycka sin om dom känner jag starkt förakt för. Nu menar jag ingen speciell person utan bara i allmänhet. Tjocka som sitter på McDonalds och trycker i sig snabbmat men samtidigt klagar på att de är så "feta och fula". Mammor med barnvagn som tycker att det är allmänhetens ansvar att uppfostra deras ungar (och dom själva), t.ex. genom att ställa barnvagnen i mitten av en affärsgång och tycka att hela butiken ska anpassa sig efter att "dom faktiskt också har rätt att shoppa". Folk som är arbetslösa utan att söka jobb och ändå klagar, folk som har drömmar och mål men är för lata för att ta tag i det och trots det ändå klagar på att ingen ser deras ambitioner. Folk i allmänhet som klagar över en situation de kan påverka, men gör det inte. Folk som är offer på grund av sin egen lathet och sitt eget oengagemang för sitt eget liv. Dom föraktar jag!
Det låter hårt och säga förakta. Och det som ligger till grund i det är väl min egen personlighet. Jag är alldeles för rastlös för att se livet gå förlorat på grund av lathet eller orklöshet. Det är till nackdel det med. Jag har svårt att komma in i ett nytt arbetssammanhang tillexempel eftersom jag ser det mesta som en del i min plan att sträva högre, jag har svårt för att prioritera arbetsplatser som jag redan provat på. För mig handlar det om att bygga mitt eget mentala erfarenhetshäfte och bli en rikare person mentalt. Jag har jobbat i vården, och jag kan absolut tänka mig det som ett sätt att försörja mig, och gör det. Men jag vet någonstans hela tiden att jag, för min egen del, söker jag nya jobb, klättrar på min individuella stege. Jag låter inte min ambition gå till spillo, jag väntar inte, jag låter inte livet springa ifrån mig. Jag lever nu och jag lever för dagen, men jag vill leva imorgon också och veta att jag har kommit någon vart!
Det här inlägget blev lite moralkärringaktigt men jag är så trött på många människor passivitet inför livet. Att se stora, fina, underbara människor lägga sin ambition/sina egenskaper/sina fina personligheter åt sidan för ett liv i passivitet gör mig frustrerad. Men det här är ett totalt riktat inlägg, i min blogg, så ni förstår vilket perspektiv jag skriver utifrån...
Slut om detta otroligt aggressiva inlägget.
Sov gott!
