Though.

Promenerade och åt lunch med pappa. Sen ville han ha en palestinasjal. Haha. Någonstans ropar punkaren i svenssonlivet. Hur som helst. Sen träffade jag Krimmy. Det var trevligt. Jag köpte löshår (mitt är tunt och fult) och hon köpte en tröja på beyond retro. Det är sjukt hur mycket man kan hitta i den butiken. Men som sagt. Jag ska inte shoppa något den här månaden, kan inte heller för den delen. Less of money...

Ska ut en stund med Krimmy ikväll. Får se om Johan dyker upp. Vore trevligt.
Vi kanske ska på stand-up först, det beror på om vi får för Johan. Han skäms ju ibland för oss. Mohaha. Konstigt?

Nu visar det sig att jag kanske kommer iväg till Grekland innan jag och Johanna åker. Min mamma är nämligen sjukt sugen att åka tillbaks till ungdomsminnen (barnminnen för mig). Hydra, vår favoritö som jag längtar så jag får ont i magen till. Därför hoppas hoppas hoppas jag att det blir så. Behöver sol, värme och party.

Hydra!

Efter middagen hos Lennart och Ying igår åkte jag och träffade min trygghet, min älskade, min underbara Tobbe. Först när jag såg honom insåg jag hur mkt jag har saknat honom och att det är så mycket som hänt sen sist. Och sist var ändå bara för en vecka sen?
Mycket har hänt som sagt. Jag har förlorat en av mina närmsta vänner på grund av att hon kränkte mig. Att en konflikt alltid har två stycken inblandade är givet (en som blir ledsen/arg/irriterad), och en som blir "anklagad", jag vet. Men faktum kvarstår, du kränkte mig. Du kränkte mig grovt och det är ingenting du kan komma undan med.

Jag har blivit kränkt av en släktmedlem. Och visst, blod är tjockare än vatten, men det här kommer jag aldrig att glömma. Det svär jag på. Orden "du dödar mig" kommer alltid att klinga i mina öron varje gång jag ser dig eller talar med dig.

Men samtidigt. Jag har kommit ur allt mycket starkare. Distansen till förrförra veckan (när allt var bra) känns enorm. Jag är glad att allt detta har hänt så jag inser hur falska människor kan vara och hur underbara människor kan vara. Jävligt glad. Känner dock att jag supit lite väl mycket under påskhelgen, och känner ett "nu ska jag bli nykterist" sken. Men det vet vi ju alla att det inte stämmer.
Jag har haft skitkul, och det var längesen jag hade det. Tack tjejer för helgen...

Amanda, fika imorrn?

pusshej

Mycket alkohol i helgen. Nu sitter vi och pimplar vin hos Lennarto och Yingyang. Längesen sist och jag kände knappt igen mig i Vällingby. Kanske på grund av för många fyllor här? Haha.

Idag känner jag nostalgi över alla dräggiga ölkrogar från 80-talet, vet inte hur? Känner en längtan efter klarakvarteren och gamla Södermalm, innan äckelemos kom dit. However, vad gör ni idag, "kära vänner"


/ Djävul

Peter von Poehl - The story of the impossible
Grymt bra låt. Grymt bra depplåt.

Var dag som gått sedan helgen blir jag mer och mer övertygad om att mina känslor är rätt. Självkänslan som en gång var låg är starkare och jag har blivit, i och med det som har hänt, mer fokuserad på vad jag vill göra i framtiden, hur mitt liv ska se ut etc.
Eftersom mina planer ändras nästan dagligen tänkte jag delge dagens planer och önskemål:

1 - Jag ska ska ska bo utomlands i sommar och testa på livet som spontan, nyfiken ungdom. Det gör ont i hjärtat de stunder jag tvivlar på det, måste helt enkelt göra det. Sen måste givetvis alla mina kära komma och besöka mig vart det nu blir. Utan er är jag inte jag.

2 - Jag ska utbilda mig till personlig tränare innan sommaren börjar. Detta är ett av de beslut som bygger på om jag får ta ett eventuellt banklån, mina föräldrar får isf vara borgenärer. Tro mig, mitt intresse för hälsa har aldrig sviktat (förutom varje lördag framför en rulle).

3 - Jag ska bli polis, när jag är ca 25. Medelåldern på polishögskolan är 25, så antar att det är bäst att samla på sig lite livserfarenhet och yrkeserfarenhet innan.

4 - Jag ska vara tillsammans med Tobbe livet ut, och ni negativa. Glöm alla klyschor och lev livet fullt ut. Det är för kort för att inte drömma, önska och forma. Och om det inte blir så, så blir det inte.

5 - Jag ska flytta hemifrån nästa höst eller lite senare. Helst i söderförort så att har nära till familjen.

6 - Jag ska ha ett jävligt bra liv utan att vara slaskhink för en massa idioter som vägrar växa upp och ta sitt ansvar. Jag tänker inte ta mer skit, så är det bara!

Vad har ni för planer?

Jag måste tacka mina kära vänner för att ni ställer upp när det krisar. Jag behöver er verkligen och ni ska veta det att jag skulle ha gjort precis samma sak för er.

I alltihop känner jag mig ändå superstark. Jag har en stöttande familj (most of it), jag har världens bästa vänner (och många av dem), jag har världens bästa pojkvän, och jag behöver er verkligen, 100 % nu. Även om jag känner mig stark i allt jag gått igenom de senaste dagarna är det bra att ni stöttar upp mig ytterligare när jag tvivlar. Jag tror att det som har hänt är nödvändigt för min egen överlevnad. Och självkänslan pumpar i mitt hjärta, nu tar jag ingen mer skit. Och jag är så glad att jag har alla er omkring mig, ni gör mitt liv vettigt när det skruvar till sig.

Speciellt tack till mamma, pappa, Johanna och Nicole. Ni är verkligen super.

Två ljus har slocknat, två delar av mig har försvunnit. Och vad känner jag, likgiltighet?
Ingen aning. Jag vet bara att det finns en sak som kan förstöra, om inte allt, mycket. Att såra det någon har som närmast, det personen är mest svag för. Jag har gjort det misstaget, två gånger. Första gången handlade det om en tjejkompis, min bästa faktiskt, och hennes relation med hennes dåvarande pojkvän. Jag kände att från sekund ett i deras förhållande, försvann jag. Jag kände mig oerhört orättvist behandlad, utanför och tom. Jag sa det här till henne. Och allt sprack. Allt sprack för att jag sa det jag trodde, att de var för tajta och att hon hade glömt bort mig. I hennes öron lät det säkerligen "jag avskyr er relation, han har förstört mellan oss" etc. Det sprack mellan oss, och då menar jag inte "one-week-fight". Vi hittade aldrig tillbaka till varandra. Hon kände att jag inte kunde vara en del av hennes liv om jag inte älskade hennes pojkvän lika mycket som henne, hon skulle förmodligen aldrig mer ha kunnat vara avslappnad tillsammans med hennes pojkvän, om jag var med. Jag förstår henne. Att säga en sådan sak till någon är förskräcklig, och sure. Jag skulle också ha tolkat det som det. Jag ångrar djupt, än idag, att jag sa det som jag gjorde. Att min ilska tog över och jag överdriv så ofantligt att vi aldrig kunde hitta tillbaka till varandra.
Istället för att säga till henne att jag kände mig utanför, fick hennes pojkvän skulden.

Misstaget gjordes om en gång till. Denna gång gällde det min bästa killkompis, Mattias. Mattias var allt för mig i kompisväg. Han fanns där för mig när som helst. Han lyssnade och stöttade mig. Jag behövde verkligen honom. Sen blev Mattias kär och blev givetvis väldigt mycket mer upptagen. Jag kände mig utanför, igen. Jag blev arg på alltihop. Och ilskan tog över, igen. Istället för att ge honom lite tid och säga att jag behövde honom och att han var viktig för mig kom det istället att handla om hans flickvän. Vafan hade hon, ur objektiv synvinkel, med mig och Mattias att göra?
Hur som helst. Det jag vill säga är att det finns ögonblick en människa aldrig kan glömma, förlåta och gå vidare med. Det finns ord som inte kan tas tillbaka, ord som släcker något inom en. Ord som förstör mycket, eller allt.
Jag vill även varna er människor där ute för den okontrollerade ilskan. Den ilska som får er att säga saker som sårar och förstör, när ni kanske egentligen bara är ledsna och känner er orättvist behandlade. Snälla tänk efter före. Gör inte misstaget att förstöra något värdefullt, att förstöra på grund av dina egna känslor.

Nej... Jag tror att den enda vägen att ta sig igenom en konflikt är att lyssna, ta in, brottas med det, och sen ta ställning huruvida det är något att bråka om. Om man fortfarande anser att man är orättvist behandlad eller att man inte förstår kan man då åtminstone bemöta det på ett annat sätt. Ett genomtänkt och relevant sätt som inte riskerar att såra, kränka och förstöra. Dessutom kan man nog utvecklas en bit på vägen. Livet är en berg och dalbana, berg och dalar, glädje och sorg. Konflikter tillhör livet så låt er inte låta en onödig konflikt sabba bergen, låt inte en konflikt få dig att fastna i dalen. Ta det som det är och försök att reda ut det i lugn och ro.

Min dag har börjat jävligt dåligt kan jag säga. Känner mig väldigt irriterad och faktiskt ganska kränkt. Men så är väl livet, c'est la vie, eller vad säger ni därute?

Har jobbat idag. Känns okej faktiskt. Nästa helg är det påsk, hoppas givetvis på ett idylliskt påskfirande. Ska nog åka till farmor och farfar nånting, pappa och Helene skulle dit också nämligen. Vad annars händer i väntan på löning? Inte mycket. Ska träna idag med Nicole. Ska bli skönt, känner mig stressad i kroppen på något vis och känner för lite adrenalin, lite uttröttnad och lite aggresionsavlastning.

Om en och en halv månad åker jag och Johanna till Grekland, längtar som en tok. Hata Sverige, hata människor, hata allt!

Ska snart gå och lägga mig med "stjärna över en natt", och somna med den över huvudet. Är inne på tredje boken av författar Lisa Jewell och måste säga att det här är chiclit med intellekt. Inte som "en shopaholic i New York", men inte heller som den tyngsta relationsboken. Perfekt tycker jag som inte orkar läsa tunga böcker. Och för guds skull, till alla: läs absolut inte "mannen utan öde".

gonatt!

Ska snart gå och lägga mig med "stjärna över en natt", och somna med den över huvudet. Är inne på tredje boken av författar Lisa Jewell och måste säga att det här är chiclit med intellekt. Inte som "en shopaholic i New York", men inte heller som den tyngsta relationsboken. Perfekt tycker jag som inte orkar läsa tunga böcker. Och för guds skull, till alla: läs absolut inte "mannen utan öde".

gonatt!

Igår kväll, eller idag också känner jag en sjuk längtan efter min kära älskade underbara pojkvän. Ja, med risk för att låta otroligt töntig och beroende, så visst. Men, nu när han är borta längtar jag verkligen efter våra kvällsgnabb, hans händer som sträcker sig efter chips så att jag inte kan se tvn, hans glömda colaburkar på min träningshylla (jag vet, kränkande). Hur som helst har dokkdokk blivit sjuk därborta. Han har alltid sån jäkla otur. Sa åt honom att han definitivt måste uppsöka läkare för att kunna få ut något på reseförsäkringen. Men icke, det är han lite för bekväm för, något som stör mig vanligtvis (liksom, han har lagt ner 10 000 kr, eller mer, för resan och den ska tydligen gå förlorad på grund av att han inte uppsöker läkare). Ajabaja, men nu saknar jag bara honom. Så, alla som inte redan visste det, jag är en kärleks-sucker. I'm badly fucking in love, och det kan ingen ändra på.

Tre år tillsammans och jag är fortfarande kär. Jag trodde inte det var möjligt, men jag är det, uppenbarligen. Jag känner i kroppen att jag är kär, det värker sådär töntigt i hjärtat med vetskapen om att jag ska få gå och lägga mig själv ikväll, och imorrn, och i övermorgon, och en del dagar därpå. Fyfan. Jag vill ha min pojkvän tillbaka nu. Turkarna får ta och släppa honom nu! 
* Även om jag vet att han inte saknar mig lika mycket kan jag unna honom det här.
Tobias Knutås, jag älskar dig över allt annat och mitt hjärta gör ont utan dig. Så det så.

Kvällen slutade på Ace, som både Krimmy och Johanna har velat gå till många gånger. Jag blev väl inte så där jätteförtjust istället eftersom jag ville dansa. De spelade indiepop, så är man insatt i den musikstilen är det säkert jäkligt nice. Själv var jag mest ute efter att dansa, och har svårt att dansa till musik jag aldrig har hört.

Plats:
Sveavägen 36, tunnelbana Hötorget.

Åldersgräns/Inträde:
20 år, 80 kr (+ 20 kr garderob)?

Klädsel:
Gärna converse, second hand eller allmänt indie eller emo.

Publik:
Allt från mainstream till emos och indie-folk.

Musik:
Indiepop, mjukrock och Håkan Hellström.

Slutgiltig bedömning (haha):
Gå till Ace om du är ett indie/pop/mjukrocks fan och handlar kläder på Monki och second hand. Om du älskar att skutta runt till Håkan och andra nischade pop-band så kommer du att trivas. Om du, som jag, är tråkigt mainstream finns det kanske inte så många möjligheter att dansa till "hits" men å andra sidan kan du möta en hel del intressanta människor.

Idag ska jag, Johanna och Krimmy hålla i Tildes "barnkalas". Jag har i ett svagt läge lovat att vara Åsna, hur nu det ska gå till utan mask och så. Mamma får helt enkelt tillverka en mask i papper åt mig eller nått som jag kan ha. Johanna ska vara clown, lucky bastard. Skitenkelt ju, och Krimmy, hon ska vara bi. Det passar på henne.
Tänkte ta en stavpromenad och möta de andra i Skanstull lite senare. Har även kommit på att jag ska dricka två smoothies varje dag. Drack en så himla god i går i Sauk-gallerian. Visst, den kostade 39 kr, men att göra den själv borde vara mycket billigare.

Ikväll ska vi på party hos Nina och Amine. Trevligt trevligt. Men, vi ska inte köpa tre liter vin, för då har vi ingen koll. Glas efter glas, svart efter svart liksom...

Buhu, saknar redan älskling som åkt iväg till Turkland nu. Åkte klockan 4 inatt. Hoppas han får det bra!

Jag hatar dig. Du är patetisk, omogen, äcklig och dessutom helt jävla dum i huvudet.
FUCK OFF, försvinn från mitt liv!

Känner mig lite piggare, ska iväg på Maries fest. Krimmy och Venla är här, vi dricker vin och ska åka bort till Bredäng nu. Ska möta Johanna där.
Vi har firat min lillasyrra idag. Massa folk var här ,god mat och mycket vin. Jammie. Grattis Tilde 8 år!
Imorrn ska jag träna och fettväga mig. Undrar om det finns en alkovåg där?

Okej. Varför ska det vara så jävla svårt att hitta en killkompis? Någon som kan ta ner en på jorden, någon som kan svartmåla ens fiende och någon som kan ta med en ut på en öl spontant?`
Jag har suttit och analyserat detta hela dagen med diverse människor på MSN. Men ingen har väl egentligen gett vettiga råd förutom att jag sak lägga ner det och fokusera på mina kvinnliga bekanta.
Ja, jag har världens bästa tjejkompisar, men det har jag haft länge. Det här handlar om något annat. Det handlar i grund och botten om att jag saknar Mattias. Det är den bästa killkompis jag någonsin haft. Han gav och jag försökte ge igen, även om jag misslyckades. Mattias fanns alltid där, oavsett tid, rum omständigheter. Han bodde 10 min ifrån mig och jag visste att jag alltid kunde ringa honom.
Men det där är kört. Jag har försökt att få tillbaka honom ett par gånger. Men vill han inte så vill han inte, det är bara att acceptera. Men jag saknar honom djupt och jag önskar att det aldrig blivit såhär.
Men. Mitt projekt just nu är en killkompis 100%. Inte en sån som blir kär i en och slutar umgås för det. Inte en sån som bara finns där för en på helgerna. Fett jobbigt. Någon som bryr sig helt enkelt.

Är det bara jag som har det här problemet?

1 - en personlig tränare: Att ha någon som puschar en till resultat man aldrig trodde var möjliga ger mig lyckorus. En person som vet hur ens kropp fungerar och anpassar träningen efter vilket resultat man vill ha...Låter super.

2 - en privat kock: Som lagade mat åt mig så att jag åt rätt eftersom jag har lite svårt att äta på ett sätt som gynnar min kära mage. En person som lärde mig att uppskatta annan typ av mat och som enbart lagade det. Dessutom skulle den här personen givetvis samarbeta med min personliga tränare och resultatet skulle bli enastående.

3 - ett hett jobb: Ett jobb där jag kan gå runt i mina egna kläder, höga klackar och känna mig ytlig och ägande. Är trött på att känna mig som en av de lägsta i jobbhierarkin (ja det är så att vara ung). Förövrigt så tycker jag att det är fel att mitt yrke rangordnas så långt ner, det är faktiskt värdefullt det vi gör. Väldigt värdefullt.

4 - mer tid: Så att jag kunde träna mer. Önskar mig fler box-pass på träningsschemat, mer kondtionsträning och mer effektivitet.

5 - en supersnygg lägenhet: En ljus lägenhet med högt i tak och halv-étage våning. Det behöver inte vara någon stor lägenhet, kanske en tvåa eller trea.
´

Det är så sjukt att det har gått ett år från studenten. Sånna tankar ger mig ångest, vad fan har man gjort sen dess? Så sjukt många "bekanta" som dragit utomlands för att leva upp till sin dröm. Och vad gör man själv?
Visst man ska väl inte klaga, jag har varit ute och rest en hel del. Men, det skulle inte sitta fel med en reseledartjänst eller personlig tränare tjänst. Hur som helst. Allt ansvar ligger på mig. Ingen annan.
Förut hade man ett självklart sammanhang, skolan. Man skulle gå där i ett antal år till och det var ingen som gav en alternativ till det, det fanns inget alternativ. Nu är alternativen så många.

Jag vet iaf att jag och Tobb (medfler) ska till Asien över nästa vinter. Men måste spara pengar och bli mer ekonomisk. Och dessutom vill jag göra massa saker till dess också! Shit.

Med tanke på det jag skrev i fredags, och det jag skrivit så enormt många gånger. Att jag ska sluta äta godis.Har inte ätit det sen i söndags nu. Bra bra. Ska hålla mig ifrån det till den 25:e.
På lördag är det fettvägning på gymmet. Jag hoppas att man kan se lite resultat angående muskler. Nu har vi ju liksom tränar sjukt mycket sedan sist. Spännande.
Funtar ärligt talat att gå den där utbildningen till personlig tränare för 50 000 kr. Man får så otroligt mycket för det, och dessutom finns det så stor marknad/efterfrågan så de där 50 000 kr kommer snart att komma in liksom. Min mamma sa att hon kunde gå i borgen om jag vill ta ett banklån.
Plus att den utbildningen tar liksom inte tre år. Man får jobba med något man tycker om, snabbt. Och det diggar jag.

Vad gör ni idag?

Ska till min dietist den 25:e för att få lite kostråd. Då vill inte jag att det första hon ska säga är, sluta ät godis. Jag vill att hon ska ge mig partiska råd om hur jag faktiskt kan förbättra saker. Och ja, jag vet att godis och sånt inte är nyttigt. Men, jag har varit duktig idag. Inte en enda liten godisbit och dessutom har jag lagat iordning mat som räcker till matlåda hela veckan. Snodde ett recept av Nicole, kycklingfilé och bulgur med god creme fraise sås. Så det får det bli. Har varken råd eller lust att äta ute när man ändå inte vet om maten är bra för en eller inte.

Har tränat idag, blev 30 min step up, 15 min styrka och 15 min hård konditionscykling. Hade min pulsmätare på och upptäckte att min maximala puls under stepup-passet enbart låg på 160. Därför kände jag mig tvungen att konditionsträna lite. Höll puls på ungefär 190 slag/min när jag cyklade. Det är enda sättet att se resultat konditionsmässigt.

Hoppas ni haft en bra dag.