2 ½ män kan trösta mig.
Den bästa serien, enligt mig, är två och en halv män. Exakt min typ av humor. Samtliga karaktärer är fullträffar. Och ikväll är det dubbelavsnitt på 6:an. Wie.
Borde egentligen gå och lägga mig tidigt med tanke på att jag ska arbeta dubbelpass imorgon. Först på hemtjänsten, sen på Makalös. Lönen jag får nu kommer suuuuga. Jag jobbade inte mycket alls förra månaden eftersom jag var i Thailand, eller (Tajland).
Hur blir det i sommar då. Har inte bestämt mig men mina kära vänner ska uppenbarligen på festival, och min pojkvän tråkar (och svarar inte i sin förbannade telefon). Hur som helst, jag kan inte jobba i hemtjänsten i sommar, behöver en pause tror jag. Och då blir det nog Grekland, för det är så långt bort ifrån hemtjänsten man kan komma. Jag vet inte vad det är, men på senare har jag börjat känna mig smått stressad psykiskt av min nuvarande arbetsplats. Det har inte med arbetsplatsen att göra. Kanske att jag själv känner att det finns så mycket annat nu som jag vill låta ta plats i mitt liv. Saker som är akutviktiga för mig.
Hur som helst... Jag tror att det ligger helt och hållet på mig, åtminstone till stor del. Jag tar på mig för mycket ansvar och tar åt mig personligt. Ovanligt för att vara mig? Nja, inte riktigt. Försöker vänja mig av vid allt. Men det är så mycket gränser att sätta hela tiden, gränser som stärker mitt inre men som är jobbiga att sätta...
Nej nu ska jag sluta babbla och kolla på min favoritserie.
PUSSHEJ
Borde egentligen gå och lägga mig tidigt med tanke på att jag ska arbeta dubbelpass imorgon. Först på hemtjänsten, sen på Makalös. Lönen jag får nu kommer suuuuga. Jag jobbade inte mycket alls förra månaden eftersom jag var i Thailand, eller (Tajland).
Hur blir det i sommar då. Har inte bestämt mig men mina kära vänner ska uppenbarligen på festival, och min pojkvän tråkar (och svarar inte i sin förbannade telefon). Hur som helst, jag kan inte jobba i hemtjänsten i sommar, behöver en pause tror jag. Och då blir det nog Grekland, för det är så långt bort ifrån hemtjänsten man kan komma. Jag vet inte vad det är, men på senare har jag börjat känna mig smått stressad psykiskt av min nuvarande arbetsplats. Det har inte med arbetsplatsen att göra. Kanske att jag själv känner att det finns så mycket annat nu som jag vill låta ta plats i mitt liv. Saker som är akutviktiga för mig.
Hur som helst... Jag tror att det ligger helt och hållet på mig, åtminstone till stor del. Jag tar på mig för mycket ansvar och tar åt mig personligt. Ovanligt för att vara mig? Nja, inte riktigt. Försöker vänja mig av vid allt. Men det är så mycket gränser att sätta hela tiden, gränser som stärker mitt inre men som är jobbiga att sätta...
Nej nu ska jag sluta babbla och kolla på min favoritserie.
PUSSHEJ
Varför ens bry sig?
Trackback
