Though.

Efter middagen hos Lennart och Ying igår åkte jag och träffade min trygghet, min älskade, min underbara Tobbe. Först när jag såg honom insåg jag hur mkt jag har saknat honom och att det är så mycket som hänt sen sist. Och sist var ändå bara för en vecka sen?
Mycket har hänt som sagt. Jag har förlorat en av mina närmsta vänner på grund av att hon kränkte mig. Att en konflikt alltid har två stycken inblandade är givet (en som blir ledsen/arg/irriterad), och en som blir "anklagad", jag vet. Men faktum kvarstår, du kränkte mig. Du kränkte mig grovt och det är ingenting du kan komma undan med.

Jag har blivit kränkt av en släktmedlem. Och visst, blod är tjockare än vatten, men det här kommer jag aldrig att glömma. Det svär jag på. Orden "du dödar mig" kommer alltid att klinga i mina öron varje gång jag ser dig eller talar med dig.

Men samtidigt. Jag har kommit ur allt mycket starkare. Distansen till förrförra veckan (när allt var bra) känns enorm. Jag är glad att allt detta har hänt så jag inser hur falska människor kan vara och hur underbara människor kan vara. Jävligt glad. Känner dock att jag supit lite väl mycket under påskhelgen, och känner ett "nu ska jag bli nykterist" sken. Men det vet vi ju alla att det inte stämmer.
Jag har haft skitkul, och det var längesen jag hade det. Tack tjejer för helgen...

Amanda, fika imorrn?

pusshej