Though.

Du skrämmer mig. Samtidigt vet jag att du har rätt. Varför waista time när det är nu allt ska hända. Samtidigt blir jag arg på dig, du stressar mig in i döden. Jag vet inte vad jag vill, än. Jag vet inte hur livet kommer att se ut om ett halvår. Jag vill att tiden ska stå stilla så jag kan bestämma vad jag ska göra med mitt liv, eller hur jag ska komma dit. Ska jag flytta till Grekland nästa sommar? Och i sånt fall, vad kommer det att innebära i framtiden. Ska jag söka till polishögskolan? Ska jag gaah. Ska jag göra som Maia och Julia och bara uppfylla en dröm och helt enkelt flytta på obestämd tid?
Tanken kittlar i mig samtidigt som den skrämmer mig. Du skrämmer mig, jag vill inte bli ensam.


Grekland, sommaren 07, eller?
 
ne? ochi?