Though.

Okej, nu har jag haft många helvetes dagar. Nu vill jag att något bra ska hända. Men på lördag händer något bra. Min docka kommer hem. Längtar sjukt mycket. Men det är endå läskigt hur livet kan ändras på så få dagar och han har inte varit en del av det. Jag känner mig på sätt och vis som en annorlunda människor då dessa dagar har varit väldigt intensiva, överväldigande mm. Berättade kortfattat för honom igår men han verkade inte fatta så mkt.
Nåväl.

Idag ska jag passa min syrra på kvällen efter jobbet så har väl inte så där jättemkt att skriva här om idag. Dock  var det en väldigt speciell upplevelse att ha hand om henne och hennes kompisar på kalaset. Jag kan säga så här, hennes fritidspedagoger borde få en eloge för deras jobb på fritidshemmet. Vi stod helt handfallna. De är som små fjortonåringar men mer bångstyriga.

pusshej